Månad: juni 2013

Jag har en kompis, vi kan kalla honom Jesper, som är alkoholist. Jag och Jesper har känt varandra sedan vi gick i 9:an i grundskolan. Jag minns tydligt när Jesper kom till vår klass i nian, vi åkte på en klassresa det året och det var första gången jag såg Jesper dricka alkohol, själv hade jag inte debuterat än utan tyckte väl mest att det verkade korkat att dricka alkohol, och dyrt. Jesper var lite mobbad av de ”tuffa” grabbarna i klassen, men han fick ändå vara med, särskilt när det skulle drickas. Senare, i gymnasiet drack jag och Jesper och andra kompisar en hel del på alla fester och alla billiga restauranger vi kunde komma över. Ingen av oss, inte ens Jesper själv visste då vad några av oss vet idag, att Jesper skulle bli alkoholist. Idag vet Jesper själv att han är alkoholist men vägrar ändå på något vis erkänna det för sig själv och sina vänner och nära släktingar. Han missköter sin hygien och sin mathållning och sin ekonomi, han slarvar med det mesta, hans allmänna hälsotillstånd är dåligt för att inte säga alarmerande, han kan kräkas av att äta mat, kroppen vill hellre ha alkohol. Men att gå till en läkare är inte något som han kan tänka sig. Dels för att han inte ser det som viktigt, dels för att han vet att det kanske redan är försent, en läkare skulle kunna ställa kravet att han skall sluta dricka, en läkare skulle kanske konstatera att Jespers kropp redan tagit så mycket stryk att den inte går att rädda. Så Jesper tänker att det är bättre att skjuta problemet framför sig, att ta dagen som den kommer och ta den lättaste vägen ut, att bara fortsätta som ”vanligt”.

Jesper har blivit av med sitt jobb därför att hans före detta arbetsgivare tröttnat på att han kommer försent på morgnarna, missköter sitt jobb och fortsätter dricka trots flera försök från arbetsgivarens sida att rehabilitera Jesper. De flesta alkoholister, även Jesper, är alldeles för snälla, så han kom överens med sin arbetsgivare om att han skulle sluta mot ett avgångsvederlag. Ingen fackförening kallades in att förhandla för Jesper, han själv ville inte att facket skulle ”dras in”, han trodde han skulle klara detta själv. Så hans avgångsvederlag blev bara en bråkdel av vad det skulle kunnat vara.

Att prata med Jesper är som att prata med en vägg. Han lyssnar inte och säger bara att han skall göra det och det men gör sedan ingenting. Det tragikomiska med Jesper är att han är fruktansvärt envis som person, om han bara kunde använda denna envishet till att sluta dricka skulle han säkert lyckas! Men han är lika envis med att fortsätta dricka, med att tro att han har koll, med att fortsätta som vanligt, med att intala sig själv att det inte är så farligt.

Att vara vän med en alkoholist är att känna sig maktlös och handlingsförlamad, man kan inte göra särskilt mycket så länge vännen själv inte vill göra något åt sin situation. Man kan prata och prata, man kan antyda och pika, man kan hålla humöret uppe, man kan skälla och bråka, man kan vägra ses om han inte är nykter, men man kan aldrig hjälpa honom så länge han själv inte vill sluta dricka. Det är minst sagt frustrerande.

Det enda säkra sättet att inte ”bli” alkoholist är att aldrig prova att dricka alkohol över huvud taget. Om man säger det till ungdomar idag så lyssnar de såklart inte, de måste själva prova och se och lära, problemet är bara att för några av dem kommer det att vara raka vägen in i alkoholismen. Samma sak med rökning och snusning, det är oerhört lätt att bli fast, nikotin är ett nervgift lika beroendeframkallande som heroin.

Om alkohol och cigaretter hade uppfunnits idag skulle de antagligen helt förbjudas, eller inte alls kommit ut på marknaden.

Det kommer alltid att finnas alkohol och nikotin på den svarta marknaden, även om det skulle förbjudas från att säljas på lagligt sätt invänder kanske någon, visst, det är sant, men det är inget argument mot ett förbud som håller, på den svarta marknaden finns alltid sånt som ”folk” ”efterfrågar” därför att det går att tjäna mycket pengar på det, särskilt sånt som folk är beroende av, det finns ingen mer lojal ”kund” än en narkoman. Knarket är billigt att framställa i förhållande till vad man kan ta betalt för det, precis som med alkohol och nikotin i olika former. Att utnyttja människors svagheter har ju alltid varit brottslingars taktik. Tillfället gör tjuven som det heter i ett gammalt talesätt, det är naturligtvis så, och i en ideal värld skulle det kanske inte finnas människor som utnyttjar andra människor för sin egen vinnings skull utan några som helst samvetskval, men det är nog en utopi, människor utnyttjar varandra mer eller mindre hela tiden i olika grad. Arbetsgivare som betalar sina anställda för låga löner, politiker som låtsas vara något de inte är, hyresvärdar som tar ut för hög hyra av sina hyresgäster, makar som lurar varandra på barn och ägodelar, som bedrar varandra bakom varandras ryggar, kompisar som lånar saker utan att lämna tillbaka dem, som ljuger och sviker sina kompisar.

Det som begränsar eventuella skador av mänsklig interaktion är att de flesta ändå har något så ogripbart som ett samvete, en förmåga till empati och en förmåga att tänka i flera led. Många av de som blir brottslingar saknar en eller flera av dessa mänskliga egenskaper och också flera av de spärrar som vi ”normala” har. Spärrar som får oss att avstå från att bokstavligen slå ihjäl någon för att vi vet att det är fel.

Det är förbjudet för barn att dricka alkohol före 18 års ålder men det löser inte problemet med alkoholism och andra sociala problem. Däremot skulle ett engagemang från hela vuxenvärlden med intentionen att förhindra alla barn att dricka före 18 års ålder med ganska stor säkerhet innebära att flera än idag skulle undvika att bli beroende av alkohol.

Artonårs-gränsen finns där av en anledning, de flesta människor har inte vuxit klart, deras kroppar är inte fullt utvecklade förrän i 20-årsåldern, så deras kroppars förmåga att bryta ner alkohol på ett effektivt sätt finns inte på plats förrän efter de fyllt 18 år. Myndighetsåldern är ju också satt till 18 år.

Det största problemet när det gäller ungdomar med alkoholproblem och andra sociala problem är nog ändå föräldrarna. En harmonisk uppväxt förutsätter liksom att barnet har bra föräldrar som bryr sig om och engagerar sig i sina barn och deras uppfostran. Alltför många ungdomar och barn saknar föräldrar som klarar av att ta hand om och uppfostra sina barn. Att ha en bra barndom med bra föräldrar är dock ingen garanti vad gäller just alkoholmissbruk, man kan ”halka dit” även om man har haft en väldigt bra och harmonisk uppväxt.