Sveriges Nationaldag den 6/6 2012

På självaste nationaldagen den 6 juni 2012 har väl de flesta ledigt eller hur? Så även jag, som trots att jag är arbetslös inte upplever det som att jag inte gör någonting på dagarna, jag går nämligen i skolan, igen! Jag går där för att lära mig något som jag redan kan: att bokföra och administrera bland annat löner i ett företag. Jag hade ett eget litet företag där jag gjorde allt själv inklusive bokföring.

Men nu skall det handla om nationaldagen, den börjar för min del med att jag skall sjunga med den kör jag är med i: Näktergalningarna i Skarpnäck i Stockholm. Där på ett torg mitt i stadsdelen har kommundelen och kyrkan och ”Samverkan i Skarpnäck” gemensamt byggt upp en liten festplats med scen och flera olika försäljningsstånd.

Vi i kören har ungefär tio minuter på oss att samla oss inför ”soundcheck” och max fem minuter till att genomföra denna soundcheck och sedan mindre än en halvtimme att gå igenom vårt program. Det hela går bra men soundchecken avslöjar att vi måste sjunga alla våra sånger på ett annat sätt än vi repeterat annars hörs i stort sett ingenting! Att ”micka upp” (dvs ställa mikrofoner framför) en kör är inte lätt, i alla fall inte om man har kravet att det skall låta bra. Och inte utomhus, och inte om man sällan jobbar med körer. Vi får i alla fall spridda applåder när vi sjungit vår första sång och ingen verkar ha bråttom därifrån, men spioner i publiken kan efteråt meddela att det inte lät särskilt bra, tyvärr. Men vi hade i alla fall roligt och tur med vädret!

Efteråt blir det en säsongsavslutande pick-nick i det gröna med de flesta från kören och några flaskor mousserande vin. Att dela på, inte till var och en!

På kvällen blir det middag på restaurang Nalen för mig och en kompis. På Nalen har dom en speciell Nationaldagsmeny som är alldeles utmärkt! Makrill till förrätt med diverse små tillbehör som bryter av makrillens starka sälta på ett föredömligt sätt. Varmrätten består av några bitar kött från en spädgrisrygg och de smakar fantastiskt! Till dessa köttbitar serveras bland annat tunt skivad fänkål som är lätt syrad, samt en slags råraka med nässlor i, mycket gott. Det hela avslutas med en underbart god chokladtårta garnerad med jordgubbar och vispgrädde, allt detta får man för det facila priset 298 kronor per person.

Om än billigt med stockholmskrogsmått mätt, ändå mycket pengar för två medelålders arbetslösa ungdomar som härbärgerar planer på att spisa någon form av kulturell konstyttring efter dinén, helst musik. Vi tar en behövlig promenad till Fashing på Kungsgatan i Stockholm och vänder i dörren när vi får veta att inträdet är 120 kronor, inte mycket för en med normalinkomst men en liten aning för mycket för oss just denna kväll. Vi missar Sonic Stations första riktiga spelning efter sitt skivsläpp tidigare i år och vissa av oss grämer sig enormt, men nöden har ingen lag som sillen ju ofta har utan vi drar vidare till Kungsträdgården, eller The Royal Garden som den skulle heta på engelska och hamnar mitt i ett uppträdande av Jamie Meyer som sjunger och spelar lite countrydoftande poplåtar, numera tydligen med en steel-gitarr som en del av kompet i bandet. Jamie har en fin röst och sjunger bra och säkert men har inte något unikt som sticker ut lite och biter sig fast i en lyssnares hjärna, men han har säkert en enorm potential. Han visar lite ”guts” (mod) och ”galenskap” genom att helt sonika ta sin gitarr, sin mikrofon och stativ och gå ner och ställa sig mitt i publiken. Säkerhetsvakterna ser lite bekymrade ut men det är väl strängt taget deras jobb att göra det, så Jamie kör på. Han pratar med publiken och spelar bland annat en Tom Petty-låt ”Free Falling” och får publiken att sjunga i stämmor! Inte illa!

Så en missad Sonic Station-konsert blir en lyckad Jamie Meyer-konsert istället och den är till råga på allt gratis! Och gratis är ju som bekant gott (Jämför Winston Churchills gamla citat: ”Champagne skall vara kall, torr och gratis”) och jag minns, allt svagare och svagare numera, en annan gratiskonsert jag var på, på Riddarholmen, och det var den legendariske Funk-bassisten Bootsy Collins som spelade så att allt och alla gungade där på holmen, och Bootsy gjorde en liknande manöver som Jamie nyss i Kungsträdgården, han gick ut i publikhavet mitt i en låt och fortsatte spela och sjunga medan han och hans livvakter plöjde väg för honom i publikmassan som lyckligt fortsatte att dansa efter Bootsys bas. Konsertögonblick man inte glömmer kan vara gratis!

Alltsomallt en ganska lyckad nationaldag i min lilla värld av blommor i alla fall.

En chokladmus, vem skulle inte vilja mumsa på den?
En chokladmus, vem skulle inte vilja mumsa på den?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *