Melodikrysset v 17 2012

Nu har våren äntligen, verkligen kommit till Stockholm! Körsbärsträden i Kungsträdgården blommar för fullt, det är väldigt soligt ute och varmt, över tretton plusgrader!

Perfekt tid att sitta inne och lösa melodikrysset!

Det börjar redan i barndomen idag, med en gammal barnvisa från 1800-talet (känns det som) för vågrätt 1: ”Borgmästare Munthe red på sin brunte” eller nåt, borgmästare skall det i alla fall vara.

För lodrätt 4 spelas en av Rally-gänget uppiffad version av Just D:s ”Tre Gringos” som heter ”Tre Langos” i förrättsdjungeln, i motsats till originalets förortsdjungel.

I frågan för vågrätt 8 får vi höra ”Vi har varit på turne´” (men har kommit lätt på sne´, finns det någon som kan säga var vi e´?)

Nu blir det lodrätt igen, lodrätt 6 och sångerskan som söks är ju Helen Sjöholm och hon sjunger en vacker visa: ”De ljuva drömmarnas orkester” som kanske handlar om BAO (Benny Andrssons Orkester)?

Snygg övergång där till nästa fråga av Anders Eldeman, att Helen Sjöholm ju gjort en hel CD med bara låtar av Billy Joel, lodrätt 1 blir alltså Billy Joel.

För vågrätt 5 spelas ett utdrag av operan La Boheme, tror jag, jag hatar opera men ”La Boheme” passar in så bra så det måste vara den.

Lodrätt tre är ett enda långt äventyr illustrerat av musik från filmen om Tintin som nyligen haft premiär i Sverige, titeln är väl ”Tintins äventyr” eller nåt, har inte sett den, tänker inte heller se den, jag har inga barn som jag kan ta med mig som förkläde och att gå dit själv är uteslutet i dagens samhällsklimat.

Så kommer en till filmmusikfråga som jag inte har en aning om svaret på men jag gissar att vågrätt 10 skall bli ”Ringen” som i ”Sagan om Ringen”, det är Enya som framför låten i alla fall, det hörs hur tydligt som helst, hennes suggestiva ljudbild passar ju perfekt för en sådan fantasihistoria, i ett sådant fantasiland i en sådan fantasivärld.

Anders Eldeman söker nu en känd förkortning från låten ”YMCA” vilket borde bli ”YMCA” för vågrätt 7, det är ju den gamla discolåten ”YMCA” i ny version av Galenskaparna och After Shave som vi får höra.

Lodrätt 2 måste bli Rebecka efter Rebecka Thörnqvist, den duktiga svenska sångerskan och låtskrivaren.

Vågrätt 9 måste bli ”Ola”, men vilken Ola  det är som sjunger vet jag inte och vill inte heller veta! Detta är hemskt att lyssna på, saknar allt det som bra musik skall ha, det låter sämre än den värsta ”hiss-musik” jag hört. Hur någon eller några kan ställa sig bakom en sådan här smörja och på fullt allvar försöka sälja det är helt omöjligt för mig att förstå, för mig är det värre än att försöka sälja knark. Detta slätstrukna dravel förtjänar inte att kallas för musik, det är bara smörja!

På tal om hat: Denna typ av frågor som lodrätt 11 utgör är ett riktigt hatobjekt för mig: ”En del av det som det sjungs om är tillverkad av ett visst ämne, vilken del av något är det fråga om?” Grattis! Nya nonsenshöjder har härmed nåtts i Melodikrysset. Tyvärr vet jag ju svaret på frågan denna gång och behöver inte gissa, låten är ju ”Teddybjörnen Fredriksson” och hans nos den var av garn: svaret skall vara ”nos”, självklart, eller hur!?

Denna veckas sista fråga blir illustrerad av gruppen Los Lobos som spelar ”La Bamba” och ”Los” skall in på vågrätt 13 och ”Lobos” skall in på vågrätt 12.

Nu är krysset avklarat och komplett! Och förhoppningsvis rätt också! Så nu är det bara att ge sig ut i solen och njuta!

Nej, nej och åter nej! Jag måste stanna inomhus och jobba med lite bokföring. Jag har åtagit mig att hjälpa en vän med dennes bokföring och man kan säga att den släpar lite och är lite rörig. Det blir nog fråga om jobb under hela helgen, kanske både dag- och nattarbete till och med, allt för att hinna bli klar till den 2 maj då ju alla vi svenskar måste lämna in sin självdeklaration.

Så alla ni som kan: Njut av det underbara vårvädret och var rädda om varandra, använd kondom!

Körsbärsblomsdiskussion i Kungsträdgården i Stockholm
Körsbärsblomsdiskussion i Kungsträdgården i Stockholm

 

Melodikrysset v 16 2012

Denna lördagsförmiddag är det åter dags för min favoritsysselsättning en lördagsförmiddag som denna: Att i lugn och ro lösa det senaste Melodikrysset (vecka 16)!

Det börjar ganska enkelt med lodrätt 1, Sean Banan skakar inte rumpa längre, utan påstår att han är ”kingen”. Jag trodde det var Elvis Presley men jag kan ha fel. Seanen skakade ju bananen senast i Melodifestivalen med inte så stor framgång, inte hos mig och inte hos resten av allmänheten.

Nästa lilla gåta handlar om vågrätt 10, jag tror det skall bli nio, men varför har jag ingen aning om, jag känner inte alls igen låten! Det finns ingen annan siffra som skrivs med tre bokstäver och börjar på ”n” som vi fick från lodrätt 1 ovan, så det måste vara ”nio”.

Bryan Adams ”I Do It For You” var ledmotivet till filmen om Robin Hood, så lodrätt 2 skall bli ”Robin Hood”, även om ”James Bond” också går in utan problem just nu, men ingen av den gode 007:s filmer har haft Bryan Adams låt som ledmotiv vad jag vet.

”Nidälven” av Oskar Hoddö/Chris Christensen/Evald  Hellmer med ny text av Povel Ramel blir ”Grisälven” och strömmar ur min radio som en annan trögflytande vätska, vilket innebär att det blir ”Nidälven” på vågrätt 12.

Så kommer det en finsk version av ”Cadillac” och det är meningen att svaret skall bli ”bil” (lodrätt 11), men det är högst tveksamt om Cadillac verkligen är en bil och inte en penisförlängare för alla världens hallickar, de flesta av dem kan behöva lite förlängningar, både av snabeln och av de fängelsestraff de förhoppningsvis avtjänar.

Beatrice av Benny Andersson/Björn Ulvaeus spelas för vågrätt 11. Den finns ju bland annat i en version där den runde musikern Kalle Moraeus sjunger och spelar. Här får vi hålla tillgodo med en Palm-version på orgel/synth utan skönsång av Orsa-sonen Moraeus.

En annan gammal gubbe fast mera utländsk och mera fingerfärdig samt mera säljande är Eric Clapton som spelar en låt från sin senaste skiva. Lodrätt 9 blir alltså ”Eric”. Ju äldre rockmusikerna blir desto mera ”basic” vågar dom vara i sin musik, så även ”Mr Slowhand”, kanske han har funnit sina rötter som han ju letat efter i hela sin karriär av alla blueslåtar att döma. Är det nostalgi eller?

Owe Thörnqvist har gjort mången glad dänga av vilka många fortfarande framförs av ”gubben” själv, här hörs en instrumental version av hans ”Albin och Pia” (tror jag) och det innebär att vågrätt 6 blir ”Albin”!

”Something Stupid” av Carson C Parks, sjungen av Frank och Nancy Sinatra i duett, lodrätt 3 och 4 blir alltså Nancy Sinatra, är en fin liten låt som nyligen figurerade i ”Så ska det låta” (program 10 2012). Den framfördes första gången av kompositören själv (Carson C Parks) i duett med hans fru Gaile Foote, under artistnamnet ”Carson and Gaile”.

Nästan sist kommer en grovt underskattad komiker vid namn Benny Hill (egentligen hette han Alfred Hawthorne, Benny Hill var bara ett artistnamn) och sjunger en väldigt fyndig text om olika kända kvinnor från 70-talet och använder deras namn i en rad ordlekar i texten, riktigt roligt och långt ifrån hans hysteriska flängande kring mer eller mindre avklädda damer i hans TV-sketcher som ju mera var visuell humor, detta är ren och skär ordekvibrillistik! Sa jag vågrätt 8?

Vågrätt 7 och lodrätt 5 blir ”Nino” och ”Rota” som i komposiotören Nino Rota som gjort sig skyldig till väldigt mycket filmmusik under sin karriär.

Vi sparar tydligen det bästa till sist idag! Som sista fråga kommer en låt med ”The Boss” Bruce Springsteen (vågrätt 1) och krysset är komplett.

Än en gång har jag lyckats lösa denna musikfrågelek med bravur! Alla rätt, om än med ett nödrop, vågrätt 6 och lodrätt 2 fick mig att utnyttja den gode Googles tjänster, en fördel när man löser krysset på nätet, medan låten spelar kan man Googla fram svaret för det mesta. En del kanske tycker det är fusk men det tycker inte jag.

Tiger Woods HD?
Tiger Woods HD?

 

 

Melodikrysset v 15 2012

Är det inte typiskt? Just när man är redo att raka sig och borsta tänderna så kommer Melodikrysset på P4 på lördagsmorgonen?

Att bara slå sig ner och lösa det istället för att sköta sin personliga hygien, är det okej? Det känns lite dirty, men ingen finns här som kan ha synpunkter på min skäggstubb och/eller dåliga andedräkt så det är väl bara att köra?

Krysset denna snöiga april-lördag börjar med ”Monas vals” av Benny Andersson och hans orkester, en genial liten melodi. Jag har i och för sig problem med valsformatet, allt annat än fyrtakt är lite för avancerat för mig, men vissa valser svänger faktiskt på nåt vis, bland andra denna och till exempel Bob Dylans ”The Times They Are A´Changing”.

”Ingenting går upp mot gamla Skåne, i Landsskrona är det toppen, tycker jag” sjunger Siw Malmkvist i den gamla schlagern och det betyder att vågrätt två blir Landskrona.

Ja så kommer dagens bästa timing: ”Ja se det snöar!” Vilken timing! Det snöar nämligen kopiöst i Stockholm denna lördag den 14 april, ett två veckor försenat aprilskämt från ”vädergudarna”!? Meningen är att vi skall associera till skidorna som nämns i den andra versen, mina får dock stanna i garderoben, blir det motion i någon form idag så blir det inte skidåkning! Hur skulle det förresten se ut om skidorna kom ut ur garderoben? Ingen vet ju om att skidorna är homosexuella! Men man borde ha förstått det, de uppträder alltid i par, om den ena svänger vänster följer den andra med och de vilar i samma sovsäck när de inte används, klart misstänkt!

Som en del av er kanske vet så kan man få gåshud och eller rysningar av både välbehag och obehag, låten ”Goosebumps” med Hanna Lindblad ger mig gåshud och rysningar av det ena slaget, jag säger inte vilket, jag gillar inte att upprepa mig, min erfarenhet från hennes framträdande i Melodifestivalen var en liknande upplevelse som denna i Melodikrysset. Inte så konstigt kanske, låten är ju likadan.

Jag konstaterar kallt att det var väldigt längesen man hörde Ricke Löws orkester och det är inte alltigenom en tråkig sak, att man inte hört dom på länge alltså. De får illustrera en fråga i dagens Melodikryss med låten ”Kan du vissla Johanna?”

Nu kommer något jag hatar på väldigt många plan, dels låten ”Living Next Door to Alice” som gjorts känd av bandet Smokie som inte gjort sig kända för att leverera kvalitet och originalitet direkt, och dels frågan i krysset som lyder ungefär: Den svenska översättningens titels tredje ord skall in på vågrätt nio. För det första finns det en uppsjö svenska översättningar av texten, ja i alla fall två, och för det andra finns det ingen som kan någon av dem, allra minst jag, och för det tredje, vem bryr sig? Svaret blir i alla fall troligtvis ”längre” som i ”Alice bor inte här längre” vilket är en bra film med Kris Kristofferson i huvudrollen om jag inte minns fel, men den har absolut inget med denna låt att göra. Så funkar min hjärna, hemskt eller hur?

Nästa fråga illustreras av Ted Gärdestads ”Klöversnoa” i vilken man dansar runt på ängarna, förmodligen i en snoa som ju är en sorts dans, visserligen en gammal sådan, men ändå.

Nästa musikillustration har jag absolut ingen aning om vad det är. En sångare som sjunger falskt och en entonig få-ackordig ”mörk” låt som både påminner om U2 och samtidigt inte, jag gissar vilt här men tror det är Nirvana…..

”Turistens klagan” är däremot en av mig känd liten visa som utspelar sig i den norska huvudstaden Oslo. Att turisten klagar vid vistelse i Oslo är ju inte så konstigt, deras priser är ju inte riktigt rimliga. Så kan man tänka för att komma ihåg den låten….

Greve Danilo i Jan Malmsjös gestalt sjunger om Maxim och dess glädjeflickor/hålldamer/sällskapsdamer. Jan Malmsjös storhet har gått mig förbi, jag tycker mest han låter som om han höll på med mycket ansträngande gymnastik eller nåt när han sjunger, men hans rollprestation som präst i ”Fanny och Alexander” kommer jag nog aldrig att glömma. Skådespeleri och musik är inte riktigt samma sak även om god skådespelarkonst kanske kräver musikalitet och känsla för timing precis som god musik kräver detta för att uppstå.

”Frösöblomster” av den svenska nationalromantiska kompositören Wilhelm Peterson-Berger får vi höra ett stycke ur och det låter ju vackert, men inte mer. Mera must och märg finner vi i Fred Åkerströms ”Kajsas udde” som är skriven av den smått geniale kompositören Alf Hambe. Jag vet inte om de kände varandra privat eller om det bara är en slump att namnet ”Kajsa” finns med i låttiteln, det skulle kunna vara en hyllning till Freds dotter Kajsa-Stina.

Lördagens kryss avslutas med en hemsk liten sak som kallas för ”Shout it out” med David Lindgren som ju också var med och tävlade med den i Melodifestivalen. Synd med en så tråkig avslutning. Nästa vecka kommer det ett nytt kryss med nya utmaningar och låtar, vi får se om vi orkar ta oss an det när den dan kommer, eller som dom säger i England: I will cross that bridge when I get there. Happy crossing everyone!

Souvenirbutik i Berlin
Souvenirbutik i Berlin

Så ska det låta program 12 VT 2012

Det sista programmet i serien för den här gången bjuder på Christer Sjögren som tävlar ihop med Gunhild Carling, som bland annat varit med i juryn i Dansbandskampen och de möter dansbandssångerskan Elisa Lindström från Elisas, som vann Dansbandskampen och Hasse Kvinnaböske Andersson. Pianister Marika Willsetdt och Angelica Alm.

Elisa inleder med ”It´s my party” och det passar ju bra det skulle mycket väl kunna vara hennes party och det sätter stämningen för kvällen.

Gunhild klämmer i med ”Blueberry Hill”, blåbärskullen, men hon är verkligen inget blåbär. Maken till energisk sångerska och musiker får man leta efter, hon steppar till och med till ”Jazzgossen” av Karl Gerhard lite senare.

Hasse tar till sitt mer än säkra kort ”Änglahund” och den är faktiskt lite gullig, men en aning uttjatad.

Jag hoppar över Christers ”Nu Joark” med flit. Inte ens när han håller sig till Europa blir det bra (”I Love Europe”). Han tar sig an ”I´ve Got You Under My Skin” också, tyvärr, vi talar tyst om honom! All heder dock till alla musiker som kompar honom, de gör sitt absolut bästa, men det blir inte särskilt bra ändå!

Däremot svänger det ordentligt när Elisa tar sig an Elvis Presleys ”Burning love”! Elisa har en stark och fin röst som verkar kunna sjunga det mesta.

”Bad Romance” av Lady Gaga sjungs av Christer och det blir om inte annat så ”intressant”, ungefär som en dålig romans kan var just det: ”intressant”. Han har ingen bra röst, ingen bra frasering, inget bra uttal, men att höra den låten med nån annan än Lady Gaga är ganska ”intressant”, faktiskt.

Så kommer en alldeles underbar liten  melodi skriven av Lasse Berghagen: ”En kväll i juni” som innehåller den geniala textraden: ”Han tog av sig sin kavaj, sparka av sig båda skorna, och så spotta han ut snuset, sa: Min sköna får jag lov”. Här sjunger Hasse den med mer energi än Lasse brukar göra och det blir riktigt bra, trots att Hasses röst inte längre håller i alla lägen.

En annan liten söt låt: ”Stupid Cupid”, sjungs av Elisa och det låter bra. Den är för söt i original, om Cupid (Amor eller Cupido på ”svenska”) som bara irriterar huvudpersonen i visan med sina ständiga kärlekspilar.

Det verkar som om kärleken är temat för kvällens program, ”Hur har du det med kärleken idag?” undras det i nästa lilla sång och Gunhild får chansen att spela trumpet och levererar ett jättefint trumpetsolo.

Elisa tar åter ton i den fantastiska låten ”River Deep, Mountain High” som, sjungen av Tina Turner på sitt oefterhärmliga vis ju är outstanding, men Elisas version är inte alls så tokig den heller. Kärleken igen.

Kärlekstemat fortsätter med Hasse som sjunger ”Lover, Please Come Back” och han får hjälp av alla, bokstavligen alla, jag tror till och med publiken sjunger med, de verkar ovanligt ”på” idag och Gunhild plockar fram ett munspel ur sin tomma slitna ficka och spelar så att bord och stolar dansar.

”Vi gå över daggstänkta berg, fallera” trodde jag aldrig att  jag skulle få höra i detta sammanhang! Hur många gånger har man inte hört och sjungit den? En musikundervisningens motsvarighet till bechamelsås.

En för mig helt ny låt-bekantskap sjungs av Gunhild och Christer ”It´s Cold Outside” komplett med trombon-solo av Gunhild. Den låter väl sådär, men jag blir i alla fall nyfiken på att höra den med någon annan, vem det nu är som gjort den i original.

”Johnny B Goode”  av Chucken är ju otroligt rockig i original, men här svänger det inte lika bra, men tack vare orkesterns tunga spel och Gunhilds blås blir det i alla fall ganska bra. ”Sakta vi gå genom stan” sjunger Gunhild därpå och hon gör det bra, inte lätt att konkurrera med originalet, men det funkar. Hennes jazziga flöjtspel förgyller det hela och ger låten en helt annan karaktär än den har i original. Gunhild är helt enkelt en fantastisk musiker.

Nu börjar det tydligen närma sig slutet för Hasse sjunger: ”Save The Last Dance for Me”. Man hör att Hasses röst är lika gammal som han själv, den håller inte riktigt i alla lägen, men känslan har han kvar. Han får hela studion att dansa och le.

”Du måste finnas” sjungs av Elisa och hon får visa vilken verkligt duktig sångerska hon är! Tänk vad många bra dansbandssångerskor och sångare det finns där ute som dagligen underskattas. Och så har vi samtidigt Christer som överskattas varje dag! Verkligen motsägelsefullt!

”See you later alligator” en  duett med Gunhild på trumpet med Christer på sång som inte lyfter alls, det svänger inte som det borde, det är ytterst oklart varför.

Så når vi slutligen mål även denna gången och det är dags för ”The Lady Is a Tramp” som sjungs av det vinnande laget Christer och Gunhild, och den funkar väl sådär, med Christers tråkiga bas och Gunhilds spännande alt. Kanske fortsätter denna serie nästa säsong, kanske nästa år, vem vet, inte du, vem vet, inte jag, vi vet inget idag! Men så skall det väl vara? Ingen vet nånting om livet som ligger framför dem, livet som äger rum vare sig du vill eller inte, som äger rum medan du är upptagen med att planera andra saker.

Hotell Gothia Towers i Göteborg med Restaurang Heaven 23 på 23:e våningen
Hotell Gothia Towers i Göteborg med Restaurang Heaven 23 på 23:e våningen

 

Melodikrysset v 14 2012

Melodikrysset får än en gång bilda ljudkuliss i min torftiga boning en lördagsmorgon som glimmar, påskafton är det dessutom! Inte för att jag är religiös, men var det inte så att Jesus uppstod eller föddes eller nåt på påskafton för jättelänge sedan?

Den förträfflige jazztrombonisten Gösta Linderholms alster: ”Rulla in en boll” (och låt den rulla) inleder denna kalla men soliga morgon/förmiddag. Gösta spelade ju länge med sin orkester Sveriges Jazzband. De gjorde en hel del mera pop-smakande bitar som ”Brittas restaurang” med flera. Gösta hade en ganska framgångsrik solokarriär också, under vilken han gav ut denna ”Rulla in en boll”.

Luciano Pavarotti den i alla bemärkelser store tenoren sjunger ”La Donna E Mobile”, hans storhet är väl knappast ifrågasatt, men jag tycker att till exempel Placido Domingo är en mycket bättre tenor och musiker, bra mycket mera allround.

Ted Gärdestads ”Angela” följer så i en instrumental version, melodikryssets ok, de måste spela instrumentala låtar/versioner av låtar för att inte frågorna skall vara för lätta. Denna är väl inte den bästa av Teds alla låtar.

Men så kommer min favorit, texten lyder ungefär såhär: Kärleken, detta under, detta mirakel… och är mäktigare än allting annat på denna jord. Kärleken… Ett enda vapen, mäktigare än allting annat. Kärleken, vilken kraft. Världens första, och största atombomb… är kärleken… detta under… detta mirakel, nu skjuter vi iväg pilarna. Ett mirakel som kallas kärleken, ett mirakel…Detta mäktiga ord. Ett mirakel som kallas kärleken, ett mirakel…Kärleken är världens största mirakel…Kärleken, kärleken… detta under… detta under. Att leva är att simma från stranden jag… till stranden du… i havet vi. Om kvinnan säger nej…till mannens säd i 60 år… så dör mänskligheten ut. Detta under… Ja, så är det! Ett mirakel som kallas kärleken, ett mirakel…Detta mäktiga ord. Ett mirakel som kallas kärleken, ett mirakel…Kärleken stavar aldrig fel… ett mirakel. Kärleken lutar… en aning som gammeldags skrivstil… ett mirakel vilken kraft….Kvinnan är det första könet…Glöm nu inte det. Ett mirakel som kallas kärleken, ett mirakel… ett mirakel… ett mirakel… Här är ett mirakel. Kärleken stavar aldrig fel… ett mirakel. Kärleken, kärleken, kärleken ojojoj. Ett mirakel som kallas kärleken. Nu kommer kärleken, nu kommer armén, nu kommer soldaterna. Herregud…. Mirakel.

För mig låter det som om Björn Ranelid försöker övertyga sig själv om att han tror på kärleken fast han egentligen inte gör det.

Björn Ranelids Mirakel har även nått detta forum, tyvärr, jag föddes ett hav, ett vi från stranden, kärleken är en atombomb, kärleken går med stavar, det lutar åt kärlek, kvinnan har det främsta könet, ojojojoj, nu kommer soldaterna ,nu kommer armen, ta betäckning, soldaterna kommer för att betäcka våra kvinnor! För mig låter denna text som en galnings mässande om ingenting. Om jag hade stått i ett gathörn och reciterat dessa rader hade jag omedelbart låsts in på den enda kvarvarande slutna psykiatriska anstalten i Sverige (om det finns nån sån), eller åtminstone blivit omhändertagen av polis och anklagad för förargelseväckande beteende. Men inte Björn Ranelid, han går fortfarande lös så vitt jag vet!

Skönt med ett litet sköljande avbrott: Vangelis tema till Bladerunner, handlar också om kärlek, detta mirakel som ingen förstår, varför annars skriva så ofantligt mycket romaner och låttexter om den?

Ett välkommet avbrott i kärleken är Laila Westersunds sång om ”Singel och sand”, hon måste ha varit mycket ung när hon sjöng in denna, hon låter som en liten flicka och jag känner mig som hon sjunger, jag är som hon sjunger: singel och sand!

Charlotte Perrellis nya låt från Melodifestivalen ”The Girl”, kommer lite senare, den hon ställde upp i Melodifestivalen med, den är inte bra, hon sjunger nånting i stil med: I was the girl that got along, now I´m ready to be funky!? Hm, ok, jag tror inte det! Charlotte Perrelli funky? Inte på denna sidan rymden.

Kontrasterna är många och kommer tätt i detta kryss, nu får vi höra om Fjärilen som syns på Haga, heter den Estelle möjligen? Lennart Palm palmerar ännu en sång på sitt ibland oefterhärmliga sätt. Bra eller dåligt?

”SJ, SJ gamle vän” av Stefan Demert (svensk text), var på sin tid ett bra inlägg i tågtrafikdebatten! Hur mycket har ändrats sen dess? 1970-talet still going strong!

Och så går vi från 70-tal till 80-tal, från samhällskritik till glitter och glamour!

Taco: ”Putting on the Ritz” vilken hemsk låt det är! På 80-talet kom det mycket dålig musik! Det som förvånar mig är att den är skriven av Erwing Berlin som skrivit så många bra melodier, men det är klart , alla begår väl misstag antar jag!

”April in Paris” avslutar denna lördagsförmiddag, kanske är det där man borde vara? Att möta våren i Paris med sin älskade måste väl vara något alldeles speciellt!? Kärleken detta mirakel! April är förövrigt en allitteration på Paris, så det så! Jag kan i alla fall låtsas att jag har nåt slags hjärna, men jag vägrar erkänna att jag har ett hjärta.

Glafsfjorden i Arvika 2
Glafsfjorden i Arvika 2

 

Så ska det låta program 11 VT 2012

Det elfte av tolv program denna vår gästas av en sångerska med en av världens bästa röster: Sarah Dawn Finer, hon har ett utseende som påminner om både Bianca Castafiore och Miss Piggy, men hon är så söt så söt, och när hon öppnar munnen och börjar sjunga, wow man bara undrar: hur fan gör hon? Det låter ju så bra så bra! Hennes lagkamrat Samuel Ljungblahd har även han en helt fantastisk röst, nästan med samma register som Sarah, en mycket ljus och vacker tenor! I motståndarlaget finns Anders Ekborg och Caroline Larsson, hon är nu ute på en turne med låtar av Eva Cassidy.

Robyns låt ”Dancing on my own” inleder denna upplaga av Så ska det låta och så ska det låta, vad kan man säga? När man hör Sarah sjunga låter det bara så självklart bra!

Caroline och Anders sjunger en lite trist och oengagerad ”Somliga går med trasiga skor”, men man hör verkligen vilken bra röst Anders har!

Så kommer en Pink-låt som heter ”U+UR hand”, en i mitt tycke väldigt bra låt som är menad som en förolämpning till en raggande, oönskad kavaljer, men jag fattar inte det! Jag och min hand kan ju åstadkomma så mycket mer än vad någon kvinna någonsin skulle kunna åstadkomma! Till och med med henne själv! Carolines röst låter lite ouppvärmd.

”We are the Champions” av Queen som Anders sjunger tillsammans med Caroline och det blir en självuppfyllande profetia! De sjunger bra!

Så kommer en av mina favoritlåtar i hela världen: ”Sitting on a Dock of a Bay”! Jag skulle verkligen kunna sitta på denna kaj och slösa med tiden resten av mitt liv och bara njuta av allt som passerar revy! Samuel sjunger den verkligen bra med sin ljusa tenor!

Nästa låt är nästan ännu bättre: ”Håll mitt hjärta” som sjöngs av Björn Skifs och låg på Svensktoppen i flera år, de flesta av dem på första plats! Sarah och Samuel sjunger den i duett och deras röster verkligen ”gifter sig”: WOW! Vilken magi! Vilka röster! Vilken låt!

”Så skimrande var aldrig havet” av Evert Taube kommer ur Anders Ekborgs strupe och det är så vackert, mycket vackert. Om Evert hade fått höra detta hade han kanske slutat sjunga själv!

Så kommer kvällens kortaste men ändå skitbra nummer: ”Mrs Robinson” i duett mellan Sarah och Samuel!

Samuel Ljungblad ser faktiskt ut lite som en rundare Jerry Lee Lewis och det funkar bra när han sjunger: ”Great balls of fire”, inte i klass med the Killer, såklart, han är oslagbar, men helt ok, det svänger.

Sarah klappar in en schysst version av Amy Winehouses ”Rehab”, hon och Marika Willstedt bara leker med musiken som bara riktiga fullblodsproffs kan! Vilka imponerande musiker de är! Nästa låt visar prov på deras leklust och lek-kunnande, de gör ”My heart will go on” i reaggae-version, jag undrar vad Celine Dion skulle säga om det! För mig är den låten direkt motbjudande, tyvärr, även i reaggae-version!

På tal om hatlåtar: denna afton sjungs det två Sting-låtar och för mig är det två Gordon Summer-låtar för mycket!

”Lean on me”, däremot, vilken låt och vilken sånginsats! Sarah och Samuel ingår en kemisk förening och Marika finns där i bakgrunden och stöttar och lyfter så känsligt och knappt märkbart! Som slutkläm på den försöker Sarah spräcka glasgolvet med ett trestruket ”C”! Vilken fantastisk pipa denna kvinna har! Jag är golvad, pantad och såld!

Det här programmet måste vara ett av de bästa någonsin sångmässigt, det blir svårt att knäcka detta i nästa del, den sista denna säsong.

Vårblomma
Vårblomma

Earth Hour i Finska kyrkan 2012

Så blev det då äntligen dags för den länge emotsedda Earth Hour-manifestationen i Finska kyrkan med körerna Con Brio, Näktergalningarna och den Finska kyrkans egen kör. Själv är jag med i Näktergalningarna och har ”gästtränat” i Con Brio, den finska kören bestod av 8 personer, enbart altar och sopraner.

Timmen mellan 20.30 och 21.30 skulle ljuset släckas och vi i körerna sjunga och prästen leda böner på finska och svenska. Den Finska kyrkan ligger på Slottsbacken i Stockholm och har inte alltid varit en kyrka, det sägs att den förr var krutförråd till slottets soldater.

Timmen EH (som i Earth Hour) är slagen och ljuset släcks, en kvinna läser en dikt om mörker och de tre körerna tågar fram till altaret sjungandes ”Alta Trinita”. Trots en endast summarisk repetition med den finska kören flyter det hela bra, ingen snubblar och ingen kommer av sig och alla lyckas sjunga i takt, vilket inte är alldeles lätt när man går på ett långt led, man måste ha nån som markerar takten eftersom man inte kan gå efter ljudet, då kan det bli fel på grund av avståndet mellan första och sista sångarna.

Åhörarna är ungefär lika många som de tre körerna tillsammans, cirka 50-60 stycken, vilket är mycket mer än jag hade förväntat mig! Vi (Näktergalningarna och Con Brio) sjunger ”Som ett blommande mandelträd” som är en mycket vacker sång med text av den fantastiske Pär Lagerkvist, vi gör den inte rättvisa till fullo, men det får duga, sedan blir det bön på svenska varpå vi sjunger en sång som heter ”Nationalhymn” , följd av en bit om naturen ”Grönt gräs”, den sjunger vi tre-fyra gånger och sen nynnar vi den medan vi sakta går bakåt i kyrkan och sätter oss en stund som prästen läser en finsk bön och den finska kören sjunger en del olika stycken, bland annat ”Dona Nobis” som är en gammal välkänd kanon. När de är klara är det vår tur igen, programmet skall nu avslutas av oss med tre sånger som tar ungefär sex-sju minuter att sjunga, problemet är bara att klockan nu är 21.10 och det återstår alltså tjugo minuter! Vår dirigent bestämmer sig för att försöka dra ut på det hela genom att låta oss sjunga ”The Wild Mountain Thyme” fyra gånger med olika crescendon och diminuendon på olika ställen, nästa låt ”En la playa blanca” får vi också sjunga flera gånger än vi tänkt oss och till sist sjunger vi en gånglåt som heter ”Kom”, även den flera gånger. Till slut ger dirigenten upp och slår av oss och då återstår lite mer än fem minuter till klockan är 21.30. Den finska kantorn ”räddar” då situationen genom att improvisera på orgeln med ”Bridge over Troubled Water” som bas, vilket inte blir särskilt bra, tyvärr. Prick klockan 21.30 tänds ljuset igen och hela kyrkan sjunger psalm nummer 7 som avslutning.

I det stora hela var det ändå ganska lyckat. För min egen del känns det bara bra. Från att ha varit fullständigt panikslagen inför ett gitarrframträdande i 13-årsåldern till att våga stå här och sjunga inför en vilt främmande publik känns som en lång resa, över trettio år tog den i tid, men nu känns det bara bra som sagt.

Problemet med att arbeta med ”amatörer” är att så enkla saker som tidsplaneringen inte fungerar. De finska ”arrangörerna” hade grovt överskattat sitt eget programs tidsåtgång och dessutom inte varit tillgängliga på några repetitioner med samtliga deltagare vilket får anses som oerhört oproffsigt.

Nästa ”projekt” för Näktergalningarna blir att sjunga på Valborgsmässoafton i Skarpnäck. Det ska bli kul, min första Valborg på 20 år som jag inte firar på Riddarholmen i Gamla stan!

Glafsfjorden i Arvika
Glafsfjorden i Arvika

Så ska det låta program 10 vt 2012

Jag ligger efter nu, både med bloggandet och med själva livet! Detta inlägg skall handla om det tionde programmet under denna våren, 2012, och ikväll går det elfte programmet på TV klockan 20.00!

I program 10 medverkar Lotta Engberg som varit med nio gånger inklusive denna, tala om recycling, och Chris Lindh i det ena laget (Angelicas) och Kristoffer Appelquist med Linda Sundblad i det andra laget (Marikas). Pianister alltså som vanligt: Marika Willstedt och Angelica Alm.

Lotta Engberg vet väl alla vem det är, Linda Sundblad sjöng tidigare med bandet Lambretta, Kristoffer Appelquist har synts en del på TV som ståuppkomiker och skådespelare, Chris Lind har tidigare varit sångare i bandet Barbados.

”Titelmatchen” börjar med en låt som tidigare sjungits av den numera bortgångna sångerskan Whitney Houston, ”I Wanna Dance With Somebody (Who Loves Me)”, en rivig diskolåt från det glada åttiotalet, jag minns vagt en skidresa till Härjedalen nånstans och konstiga förvecklingar på kärleksfronten.

Veronica Maggios tvetydiga (kan det vara meningen tro?) ”Jag kommer” följer med Chris vid sångmikrofonen och det låter ju bra, Carson C Parks ”Something Stupid” som gjorts känd av Frank och dottern Nancy Sinatra i duett sjungs lite trevande av Kristoffer, en sån magnifik låt det är, enkel och trallvänlig och med en jättegullig text om vardagskärlek.

Linda sjunger en rivig låt som måste vara en Lambretta-låt, deras låtar är ju ganska ”råa” allihop, och det är ett välkommet avbrott i den ibland ganska trista lunken i programmet, mera hårdrockpoppunk, eller vad man skall kalla det, Lambrettas musik var i alla fall lite nyskapande när den kom. Sånt gillar jag!

Nick Cave är en annan lite morbid favorit, ”Where The Wild Roses Grow” är en fullständigt genial låt med en hemskt bra men otäck text om våld och ond bråd död, Nicks duett med Kylie Minouge är väl det bästa hon har gjort i hela sin karriär.

”Hotel California” en älskad och hatad Eagleslåt som aldrig kommer kunna analyseras, dess text är minst sagt mystisk. Den är svaret i en av ”kortleksfrågorna”. Påminner lite om både korsord och Wordfeud, vi tittare får lite hjälp genom att bokstäverna är indelade i de antal ord som det skall bli, vilket lagen inte får veta.

Pugh Rogefeldts ”Dinga, Linga, Lena” får också vara med denna afton, sjungen av Kristoffer, Pugh sjunger trots allt väldigt bra, vilket man kanske inte tror när man hör honom, men jämfört med Kristoffer så….

Lotta med lag kommer loss riktigt ordentligt i Lottas gamla låt ”Världens bästa servitris”, och det svänger ju, varför krångla till det? En nonsenstext och en enkel melodi är ibland allt som krävs för att skapa lite stämning!

En ”Kiss” svänger ju brottarbra, sjungen av Chris, skriven av Prince och spelad av orkestern. Men förklaringarna till bildfrågorna haltar en hel del, som vanligt, ibland kul, ibland inte.

Slutnumret blir ”Isn´t She Lovely” av Stevie Wonder, sjungs av Linda och visst är hon söt och snygg och tuff och allt på en gång!

Nästa gång, söndag den 1/4 sägs det att gästerna är Samuel Ljungblad och Sarah Dawn Finer samt Caroline Larsson och Anders Ekborg, det kan bli hur bra som helst. Se det!

Solnedgång vid Stadshuset i Stockholm
Solnedgång vid Stadshuset i Stockholm 2