Melodifestivalen 2012 Final i Globen

Denna helkväll med cannelloni och chips och öl och dip och poängtabeller och allt börjar med att Erik Saade dansar och sjunger till nån slags sampling av sin egen vinnarlåt från förra året och det låter hemskt och ser gräsligt ut. Den första tävlingslåten följer så med David Lindgren ”Shout it out”, en hemsk dänga utan själ och känsla. Tvåan denna afton är Torsten Flink & Revolutionsorkestern med ”Jag reser mig igen”, sätt dig ner Torsten, så du inte ramlar och bryter lårbenshalsen, det vore inte kul, ett halvårs rehabilitering, ingen hit för en rastlös själ som du! Trea ut är gruppen Dead by april med sin låt ”Mystery” som innehåller ”growl” och annat skoj, är det inte april snart? Fjärde numret är Lisa Miskovsky med sin alltför softa ”Why start a fire”, jag tycker synd om Lisa som måste ta sig ända från Åre till Globen bara för att sjunga en kass låt som denna. Femte akten i denna underbara vårkväll är de alltför unga rockabillypöjkarna från Värmland, Top Cats med sin melodi ”Baby Doll”, sångaren ser ut som en ung Norman Bates från filmen Psycho och sjunger tyvärr alldeles för klent, men annars är låten den bästa hittills ikväll. Loreen med låten ”Euphoria” kommer som sjätte inslag och denna låt är faktiskt inte så dum, jag hatade den första gången jag hörde den, men den växer liksom in i huvudet på en. Den är inte precis någon trallvänlig komposition men den är bra. Ulrik Munther med ”Soldier” får stort A i betyg av E i gungstolen bredvid mig, jag tror hon är lite kär i Ulrik, men hon hatar introt på låten, det enda som är bra med låten enligt min åsikt. Men Ulrik är duktig och kommer nog gå lika långt som Johan Palm i idol, minst. Så kommer då kvällens ”Mirakel” ”låten” med Björn Ranelid och Sara Li och det är tur att jag sitter på bottenvåningen i en villa i Spånga, annars hade jag nog slängt ut TV:n genom fönstret. Ståupparen Melody twittrade att det enda miraklet är att Björn inte fått hudcancer än. För att skydda sig har han lagt sig till med ett litet glest skägg.

Så kommer kvällens enda behållning, en sketch med Sarah Dawn Finer spelandes en representant, med betoning på tant, från EBU som går omkring i Baku och pratar en sanslös engelska med någon skum brytning, ganska kul. Hon är bättre som skådis än Helena Bergström är som sångerska! Nä, hon är riktigt bra och rolig!

Så kommer Molly Sanden med sin låt ”Why am I crying” och den tillhör de bättre ikväll och Molly sjunger mycket bra. Men någon vinnare är den inte. Tills sist kommer Danny med melodin ”Amazing” och den suger, dålig låt, dåliga kläder, dålig sång, dålig dans, den är definitivt inte amazing!

Fredrik Federley påstår på twitter att han lärt Danny allt han kan om dans och jag tror honom, det är lite centerpartiet över Danny: högljutt, tomt skramlande, ensamt koketterande i mitten utan väljare och utan politik. Danny får dock en massa röster visar det sig snart, till skillnad från centerpartiet.

Men så kommer Helena Paparizou och gör en helt fantstisk version av förra årets vinnarlåt ”Popular” tillsammans med dansgruppen Urban Angels, vilket häftigt arrangemang och vilken häftig dans, numret har själ och karaktär till skillnad från Eriks från förra året, låten blir tyvärr inte bättre för det, den är fortfarande en skitlåt, men vilket framförande, kvällens absolut bästa nummer!

De internationella juryernas röster skall nu redovisas, dags för kafferast. Slutresultatet är väl vida känt nu, Loreen vann med sin ”Euphoria”, rättvist minsann och Danny kommer tvåa med ”Amazing”, inte välförtjänt alls, trea kommer ”Soldiers” med Ulrik Munther, fyra blev ”Shou it out”, femma ”Why am I crying”, sexa ”Baby Doll”, sjua ”Mystery”, åtta ”Jag reser mig igen”, nia ”Why start a fire” och sist ”Mirakel”. Vilken himla tur!

Denna internationella jury får kvällen att likna den riktiga Eurovision Song Contest, är det kanske meningen? Om vi tror att vi redan vunnit så blir det en självuppfyllande profetia? Christer Björkmans vägar äro outgrundliga.

Portsmouth-Bridge
Portsmouth Bridge (bilden lånad)

 

Gitarrspelande

På söndag måste jag ta itu med gitarrspelandet, jag har lovat att framföra några Dylan-låtar på engelskakursen. Undrar hur många låtar jag skall träna in? Tänk om det inte funkar!
Lika bra att vänja sig vid att göra bort sig! Det kommer nog att ske flera gånger framöver! Men först ett årsmöte att vara med på och äta tårta på, därefter lite Melodifestival i glada (allt är relativt) vänners lag. Det har hotats med Cannelloni till middag.

Humber Bridge
Humber Bridge (bilden lånad)

Körövningen mer och mer seriös

Nu börjar det dra ihop sig med körövandet, vår ledare försöker drilla oss till att sjunga alla låtar som vi skall framföra på Earth Hour-manifestationen i Finska kyrkan den 31 mars 2012 utantill, och det går sådär. Men låtarna är bra och de sitter säkert tills det är dags, det gäller bara att öva och öva.

Millennium Force
Millennium Force berg-och-dalbana (bilden lånad)

 

Melodikrysset v 10

Återigen har jag lyckats ta mig tid att lösa melodikrysset ”live” på lördag samtidigt som det sänds kl 10-11 och det är en lika skön vakna-upp-aktivitet som vanligt. Att sitta i en skön fåtölj och sippa på en is-latte och sakta vakna till liv känns väldigt bra. Som vanligt erbjuder melodikrysset inga större utmaningar för mig! Jag håller på att fastna på barnvisan, svaret skall ju vara snigel men jag har inte hört denna förut, eller? Tutta Rolf får mig att skrynkla pannan en aning också, men annars flyter det mesta på.  Amanda Fondell är ju en munsbit, tänk att Idol ”fött” fram två Amandor med nästan likadana röster, ganska otippat. Den första, Amanda Jensen vann ju inte, men denna andra, Fondell lär ha gjort det har jag hört. Jag är lite delad när det gäller programmet idol, jag gillar inte riktigt deras ”format”, det riskerar att förstöra dessa blivande artisters särart genom att pressa in dom i någon slags mall. Lyckligtvis låter sig inte alla strömlinjeformas. Tove Styrke är ett mycket bra exempel på en ung artist som inte låtit sig sugas upp av idoleriet utan gått sin egen väg och hon är strålande och har förmodligen en lång och innehållsrik karriär framför sig.

Mean Streak berg-och-dalbana by night
Mean Streak berg-och-dalbana by night (bilden lånad)

 

Så ska det låta program 7 VT 2012

Nu har denna utmärkta serie kommit till sitt sjunde avsnitt (av tolv) denna vår. Kvällens gäster är: Elisabeth Andreassen och Alexander Rybak mot Matilda Hansson och Peter Johansson. Elisabeth känner vi från Melodifestivalen för länge sen (1985) när hon tillsammans med Hanne Krogh sjöng ”La de swinge” och vann! Första och inte sista vinsten för Norge, för Alexander vann ju också med sin ”Fairytale” (2009). Matilda Hansson är debutant i programmet, en musikalartist och basist som sjunger mycket bra. Peter Johansson även han musikalartist som bland annat spelat i ”We will rock you” i London.

Det visar sig att Marika Willstedt har norskt påbrå också, så hela hennes lag är ”norskt”. Vet ni förresten varför Skavlan kommer undan med att prata om och säga allt möjligt i sin pratshow utan att hans gäster tar illa upp? Jo, han snacker norsk! Vem kan bli arg på en person som snacker norsk? Jaja, Skavlan är väl ingen skjutjärnsjournalist direkt heller, men ändå. Han lär ha den engelske pratshow-värden Parkinson som förebild. Till hans klass har han några kliv kvar.

Nåväl, Så ska det låta var det ja, Elisabeth Andreasson sjunger en underbar version (svensk text) av ”You raise me up” (”Rör vid min själ”) av Rolf Lövland, tidigare sjungen av bland andra Lena Maria och Josh Groban. Elisabeth sjunger verkligen bra, varför får vi inte höra henne mer än vi gör? Det är så man kan gråta, hon sjunger fantastiskt vackert och med den fina texten!

Musikalparet Matilda och Peter gör ”I had the time of my life” från Dirty Dancing och gör det bra! Och vilken bra låt det är! Oavsett vad man tycker om filmen, låten är fantastisk!

”Gabriellas sång” från filmen Så som i himlen får vi också höra denna kväll som tycks fylld av bra låtar, en suverän låt av Stefan Nilsson och Py Bäckman. Det är Matilda som sjunger väldigt vackert men de andra hjälper till, Alexander spelar fiol till fast han kommer från det andra laget, norskt-svenskt samarbete, så kommer Elisabeth in i andra versen, samarbete när det är som bäst! Och låten, låten den är så bra. Det är fullt av bra låtar denna kväll som sagt. Det gör väldigt mycket för hur programmet blir.

Elisabeth sjunger en hillbillie-snabb version av Dolly Partons ”Nine to five”, riktigt kul. Dolly som skrivit fler låtar än Thore Skogman, men som ändå alltid betraktas som den storbystade blondinen som alltid är positiv.

Alla sjunger den underbara ”You got a friend” av Carole King. Det svensk-norska samarbetet når återigen höga höjder!

”Ain´t that a kick in the head” sjunger Alexander med sin lite speciella röst, Franks version är nog lite bättre, men detta är bra musik med riktiga proffs!

Nu fattas bara ”Don´t go breaking my heart” med Kiki Dee och Elton John (skriven av Elton John och Bernie Taupin under pseudonymerna Ann Orson och Carte Blanche ) och den kommer också, sjungs av Matilda och Peter. Efter denna oändliga samling toppenlåtar sitter den som pricken över i.

Under eftertexterna ser jag Marika klappa blommorna hon just fått. Tänk på texten i denna melodi ”Jag såg mamma kyssa tomten, jag” och ändra den till:- Jag såg Marika klappa blommorna! Ganska gulligt.

Staty utanför stadshuset, Stockholm
Staty utanför stadshuset, Stockholm

Melodifestivalen 2012 andra chansen

Nyköpings gästabud i modern tappning börjar med att Sarah Dawn Finer sjunger en förtjusande ”One Night Only” och fortsätter med att tala om Nyköpings blodbad, tur att det bara pågår en natt/kväll, då! Nu blir det inte riktigt lika blodigt som vid Stockholms blodbad, men några rejäla dueller blir det, men inga med värja eller pistol som vapen, som tur är.

Det blir fyra dueller till att börja med i andra chansen denna kväll:

1) Dynazty: Land of broken dreams mot Top Cats: Baby Doll

2) Andreas Johnson: Lovelight mot Timotej: Stormande hav

3) Torsten Flink och revolutionsorkestern: Jag reser mig igen mot Lotta Engberg och Christer Sjögren: Don´t let me down

4) Sean Banan: Sean den förste banan mot Youngblood: Youngblood

Den första duellen borde inte vara nån match för Top Cats mot bandet med spruckna trumhinnor, och Top Cats vinner denna. Duell nummer två är mera oviss, två liknande låtar står mot varandra, liknande i så motto att de är ganska slätstrukna båda två. Tydligen går Timotejs låt ”Stormande hav” med sin Nordman-light-karktär, uppblandat med lite Sarek-feeling hem hos den svenska publiken som ringer in och röstar för de vinner den duellen. Andreas ser inte alltför ledsen ut för det.

Duell tre är för mig omöjlig att förutse utgången av, ingen av låtarna gillas av mig, så jag är lika lost som en isbjörn i Sahara. Det blir dock Torsten Flink som drar det längsta strået och vinner den duellen.

Sista duellen för den första omgången ikväll är för mig lika oviss som den tredje. Det har talats om denna som ”orättvis” i och med att båda numren vänder sig till en yngre publik och detta är ju det stora felet med dessa deltävlingar och dueller hit och dit, det är dags för en förändring, antingen sätter man igång en totalturnering över hela Sverige över hela året med regionsfinaler och seriesystem och allt som slutligen utmynnar i en final i Globen, eller så backar man ett steg och går tillbaka till en svensk tävlingskväll med 10-12 bidrag som framförs med en levande, verklig orkester som ackompanjemang.

Det blir Jean Banan med sin kungabebis i famnen som vinner den fjärde duellen. Nu blir det krångligt, två dueller kvar innan vi vet vilka som skall uppträda i Globen nästa lördag, den 10/3.

Nya dueller är:

1) Top Cats mot Timotej

2) Torsten Flink mot Sean Banan

I den första vinner Top Cats över älvorna i Timotej.

I den andra vinner Torsten Flink över Sasha Baron Coen-wannaben Jean Banan.

Tänk vilken final det kommer bli: Torsten Flink och Björn Ranelid i samma tävling, det är bara Melodifestivalen som kan vara forum för en sån makalöst smaklös blandning. Är Ranelids och Flinks succé en slags backlash på feminism-vågen vi sett på sistone? Två komplett omöjliga ”gubbar” som går mot strömmen och gör något totalt annorlunda? Och blir tok-hyllade för det och lika tok-kritiserade. Kanske det svenska folket borde ta itu med sina ”father-issues”?

Så, vilka melodier kommer nu att tävla i finalen den 10/3? Jo dessa:

1. Shout it out – David Lindgren

2. Jag reser mig igen – Thorsten Flinck & Revolutionsorkestern

3. Mystery – Dead by April

4. Why start a fire – Lisa Miskovsky

5. Baby Doll – Top Cats

6. Euphoria – Loreen

7. Soldiers – Ulrik Munther

8. Mirakel – Björn Ranelid featuring Sara Li

9. Why am I crying – Molly Sandén

10. Amazing – Danny Saucedo

Och tydligen i den ordningen, enligt svt.se. Av alla dessa tio finns det bara fyra låtar jag kan tänka mig som vinnarkandidater: Why am I crying, Euphoria, Baby Doll och Why start a fire. Man borde kanske skriva en låttext med dessa små meningar i?” Why start a fire when you can get Euphoria by hugging your Baby Doll until she asks herself: Why am I crying?” Lite morbid kanske? Passar måhända bättre i en deckare/thriller?

Konstaterar att Torsten Flink är den ende som framför en låt på det svenska språket i den svenska Melodifestival-finalen. Vad betyder det? Inte att svenskar är bra på engelska i alla fall! Se på Svanberg, högste chef för BP som säger ”the small people” och menar ”the average joes” och lyckas uppröra både engelskspråkiga personer i allmänhet och småvuxna personer i synnerhet. Tänk om han talar lika illa på alla styrelsemöten, koncernspråket i BP lär ju vara engelska, förstår verkligen alla andra vad han menar? Eller räcker det att lyfta en astronomisk lön för att vara en ”riktig” koncernledare, eller måste man ha nån slags kompetens också?

Stadshuset Stockholm, detalj
Ingången till Stadshuskällaren, stadshuset, Stockholm