Melodikrysset v 13 2012

Nu är det åter dags för en lugn och skön lördagsförmiddag med Melodikrysset och en varm och skön kopp choklad, värmer gott i snöyran! Sista mars och det snöar! Fy så tråkigt.

Krysset börjar denna gång med en tur till Evert, sången ”Evert” av den förhatlige Eddie Meduza som tycks ha fått en renässans efter sin för tidiga död. Han har gjort sig känd för att inte kunna sjunga så bra och sjunga lite provocerande texter om både det ena och det andra. En missförstådd konstnär eller en medelmåtta? Därom tvista de lärde, jag föredrar i alla fall en Meduza-låt före nästa pekoral som följer: ”Jag reser mig igen” med Thorsten Flinck! Man bara önskar att han förblev sittande!

Jag går bet på CanCan-låten, vilken musikal är den ifrån? Beats me! Musikaler är inte mitt starkaste ämne, men jag borde ändå veta! Lite Googlande ger vid handen att den kommer från Jaques Offenbachs ”Orfeus i underjorden”. Kan det verkligen stämma? I så fall blir svaret i krysset ”Orfeus” och ”i”. Frågan uppkommer också hur man stavar ”Orfeus” på svenska, med u eller med v. Jag chansar på u.

Nästa frågesällning är vilken råvara som djuren i låten ”Baby Elephant Walk” tidigare levererat, vilket borde bli elfenben. Låten ”Baby Elephant Walk”  är en alldeles underbar låt, en av mina favoritlåtar alla kategorier, den spelas i krysset idag av ett storband vid namn Cincinatti Pops, storband spelas det alldeles för lite i radio, i verkligheten också för den delen! Jag älskar storband, gärna med två eller flera trummisar och slagverkare och en stor och nyansrik blåssektion med flera saxofoner, tromboner, trumpeter och tubor. Mässingsblås är i mitt tycke det vackraste blåset. Mera storband åt folket!

En gräslig, instrumental variant av ”Jag har bott vid en landsväg” kommer sedan och det skär i öronen. Ibland saknar man till och med Lennart Palms i Lerum versioner av låtar som måste spelas i instrumental version för att inte avslöja texten och därmed direkt ge svaret på frågan.

Nästa fråga involverar Daniel Karlsson eller som han kallar sig The Moniker med sin låt från Melodifestivalen ”On and On” som inte var bra då och inte är bättre nu. Men svaret på frågan blir i alla fall The Moniker.

Så kommer en av Lena Philipsons finaste melodier som hon också skrivit själv, tror jag ”Månsken i augusti”, här sjungs den dock av Christer Sjögren på engelska och det låter inte bra alls. Jag tycker inte om Christer Sjögrens röst och jag kan inte begripa hur han kan vara en så storsäljande artist som han är, när han dessutom sjunger på engelska med ett swenglishkt uttal låter det inte bra i mina öron! Svaret skall i alla fall bli augusti.

Nästa gåta är hur Herreys beskriver de under de upplever i låten Diggilo, svaret är att de upplever sina under som ”Magiska”.

Elena Paparizou följer med sitt grekiska ursprung och Eurovisionsvinnaren ”My number one”. Den känns förvånansvärt daterad idag, men den vann ju som sagt Eurovision Song Contest 2005.

Nu kommer en klassisk gammal schlagermelodi som jag tidigare hört med Svante Thuresson, ”Det är dags att bygga Noaks ark”, en bra melodi med en för den tiden typisk text om att världen kanske snart går under, som vi alla vet har den ännu inte gjort det, men kanske budskapet snarare är: Lev som om världen snart skall gå under!? Inte vet jag. Med sång av Svante Thuresson är den i alla fall mycket bättre än denna instrumentala version.

Nu kommer en helt fantastisk sak: ”Tutti Frutti” på isländska! Anders Eldeman har återigen briljerat i konsten att hitta udda inspelningar och udda versioner av låtar! Det låter helt enkelt inte riktigt klokt, men kul är det!

Vem har skrivit ”Från Djursholm till Danvikstull” är frågan som kommer nu och svaret är givetvis Tomas ”Orup” Eriksson. En bra ballad från denne duktige kompositör som annars mest gjort snabba poplåtar, som till exempel ”Du kommer hitta mig som död” och ”Jag blir hellre jagad av vargar”, mina favoritlåtar från Orups gåspenna. Men det finns så mycket som han gjort i musikväg som håller hög klass att han nästan får räknas in bland dom svenska klassiska kompositörerna av poplåtar.

Mycket bra musik blev det denna lördagsförmiddag! Skönt med denna timme på tidiga lördagen, speciellt när vädret är som idag, snöblandat regn och snålblåst, då behöver man inte känna sig tvungen att sticka näsan utanför lägenhetsdörren utan kan kura ihop sig under en filt i Stockholm.

Solnedgång vid Stadshuset i Stockholm
Solnedgång vid Stadshuset i Stockholm

Genrep 2 med kören inför Earth Hour 2012

Nu jävlar! Genrepet gick strålande, egentligen kanske ett dåligt omen, eller? Det sägs ju att om genrepet går åt helvete så går premiären utmärkt! Vi får väl se. Det tokiga med Earth Hour är ju att ljuset skall släckas så det kommer vara beckmörkt när vi väl kör showen eller vad man nu ska kalla det hela. Sångerna sitter i alla fall hjälpligt i ryggmärgen nu så det borde gå bra.

Det måste helt enkelt gå bra!

Stadshuset i Stockholm detalj
Stadshuset i Stockholm detalj

Genrep med kören inför Earth Hour 2012

Nu har genrep nummer 1 gått av stapeln inför Earth Hour-manifestationen i Finska kyrkan den 31/3 kl 2030. Runtom i stan arrangeras olika tillställningar med Earth Hour som tema, bland annat i Finska kyrkan men även i till exempel Filadelfiakyrkan på Rörstrandsgatan, Finska kyrkan ligger på Slottsbacken i Gamla Stan.

Genrepet gick bra, allt funkade, men vid det riktiga framträdandet skall det vara mörkt, hela grejen med Earth Hour är att man släcker ner ljuset och sparar därmed energi, eller man manifesterar snarare att man sparar energi genom att släcka onödig belysning. Hur kommer det då att gå när vi i kören måste treva oss fram i mörker? Vi får se, eller inte, det kan vara svårt att se i mörker. Det kan bli spännande!

Bäck i Värmland
Bäck i Värmland

Melodikrysset v 12 2012

Återigen dags för en skön, relaxad lördagsförmiddag med en kaffe med mjölk, kaffe latte på italienska, och några goda mackor med ricotta, färskost på svenska, en frukt och kanske lite sötsaker.

Det börjar enkelt med en bit av Charlie Norman, inte en booggie för en gångs skull utan en lugnare sak med en gräslig text om ingenting, det var nog meningen att texten skulle vara just hemsk, med nödrim på nödrim, som om han verkligen ansträngt sig för att hitta dåliga rim.

Därefter blir sändningen över Stockholm avbruten av ett trafikmeddelande och jag missar hela frågan på nästa inslag, men det spelar nog ingen större roll, jag känner så väl igen melodin men kan för mitt liv inte placera den eller komma på texten, jag får hoppas på att de korsande orden löser det hela. Det visar sig att det ska vara Ölandsbron som lösning där.

Det var tydligen ett värdetransportrån i Gustavsberg nu på morgonen som ställde till det i trafiken på Skurubron på Värmdövägen, därav trafikrapporten. För omväxlings skull var även några poliser vakna och lyckades haffa två av gärningsmännen. Inte så uppseendeväckande med tanke på att den enda flyktvägen på land från Gustavsberg går över Skurubron. Man kan förstås ta en båt eller färja i andra änden, men så fantasifulla var tydligen inte dessa rånare.

Sen kom Thåström in i bilden, ljudbilden alltså, och sjöng en låt av Carl Michael Bellman, enkelt. Owe Thörnquist med en norsk text till Varmkorv Booggie följer sedan och det låter inte riktigt klokt! Den låten är ju så starkt förknippad med sin knäppa Owe Thörnquist-text att det låter helt fel med en annan text.

Lasse Åberg Theme får vi höra denna lugna, varma lördagsförmiddag, eller är det Stig-Helmer Olssons tema, svaret blir i alla fall Åberg.

”När trollmor har lagt alla elva små trollen och bundit fast dem i svansen, då sjunger hon sakta för de elva små trollen de vackraste ord hon känner: Oh ajajajaj buff, oh ajajajaj buff” var en av mina älsklingssånger när jag var liten, jag skrattade vilt åt den roliga texten och ville höra mer roliga sånger, redan då. Andra favoriter var ”Min hatt den har tre kanter” (trad) och ”Trollkarlen” av Lennart Hellsing. ”Det var så roligt jag måste skratta” även den av Lennart Hellsing var också en barndomsfavorit. Än idag älskar jag fullständigt absurda och surrealistiska texter som till exempel ”Would you like to swing on a star” och liknande bitar.

Den fantastiska sångerskan och skådespelerskan Barbara Streisand sjunger I know him so well från Chess, vilken röst hon har! Hennes prestationer genom hennes karriär har ju varit ganska sparsmakade på grund av hennes otroliga scenskräck och prestationsångest, vilket är väldigt synd med tanke på hennes talang. Jag önskar i alla fall att det fanns mer av smakprov på hennes enastående talang.

Lite senare kommer en fråga där man skall översätta den Irländska gruppen U2:s namn till svenska och svaret skall vara ”u två”. Jag undrar bara varför då? Kan det inte lika gärna bli ”du också” eller ”ni två” eller ”You tu(be)” eller nåt. Har lite svårt för deras enformiga lite suggestiva musik, men de har ett väldigt fyndigt och tvetydigt namn som är oerhört lätt att lära sig och inte liknar något annat.

Nu är jag lite vaknare och kan ta mig an andra utmaningar som de sju-åtta Wordfeud-matcher som väntar.

Älvsborgsbron i Göteborg
Älvsborgsbron i Göteborg

 

 

Soppkonsert

Idag var jag på något alldeles nytt, i alla fall för mig, en Soppkonsert på Konserthuset i Stockholm. I den vackra Grünewaldssalen hade det ställts upp bord med pappersdukar på och vid entrén stod två damer och hällde upp soppa till de som kom, idag en Spenatsoppa med massor av Creme Fraiche i samt en ägghalva. Soppan är oerhört god, men det är nästan allt med Creme Fraiche i, så det är lite fusk tycker jag. När de flesta hunnit till kaffet kommer fem musiker in: två violiner, två violas och en cello bär dom i sina händer. De förklarar att de skall spela Wolfgang Amadeus Mozarts stråkkvintett i g-moll (KV 516) och det är så vackert så det gör ont. Musikerna, Johannes Lörstad violin, Amus Kerstin Andersson violin, Riikka Repo viola, Arne Stenlund viola och Klas Gagge cello är alla tungt meriterade filharmoniker och oerhört skickliga musiker. I en av satserna sätter de en träsordin på sina respektive instrument och ljudet blir helt fantastiskt skirt och vackert och musiken så där makalöst öm och smekande som bara en älskads ömma smekning kan vara. Tårarna hotar välla fram, jag får verkligen bita mig i läppen för att inte förstöra upplevelsen för övriga besökare genom att hulka högljutt. Den där Mozart var en skicklig kille som inte blev äldre än 35 år men ändå hann rosa världen med så mycket vacker musik. Den här stråkkvintetten i g-moll är lite ”svartare” än hans vanliga bitar men den slutar såklart i dur och den är som sagt oerhört vacker och behaglig att lyssna till. Ett helt perfekt lunchintermezzo, istället för att sitta på en ogästvänlig lunchrestaurang får man vara i denna vackra lokal och lyssna till denna vackra musik, visserligen inte gratis men ändå inte alltför dyrt.

Något att verkligen rekommendera för den som har tid och råd.

Blandade färger
Blandade färger (bilden lånad)

Så ska det låta program 9 VT 2012

Del 9 av 12 har det blivit dags för denna kväll. De tävlande är Stephen Simmonds och Pauline i Marikas lag mot Molly Sandén och Danny Sacuedo i Angelicas. Pianister som vanligt: Angelica Alm och Marika Willstedt.

Marika har verkligen två superröster vid sin sida denna gången, Stephen Simmonds röst tillhör de bästa i Sverige och Paulines röst är också fantastisk, stackars Marika ser lite blek ut mellan dessa båda brunbrända toppartister, Björn Ranelid kanske hade smält in bättre?

Pauline sjunger sin fina ”Give me a call” och den är nästan bättre ”live” än på skiva. Stephen klämmer strax därpå i med ”Just you and I” (eller vad den nu heter?) och det svänger! Jag är frestad att säga att han har rytmen i blodet men det får man ju inte säga nuförtiden, han är ju fruktansvärt musikalisk i alla fall. ”Light my fire” tack för den! Vilken trio!

Det andra laget har inte en chans denna afton, trots Mollys sköna balladröst. Men så sjunger Danny ”My funny Valentine” och ett tag låter det väldigt bra, men hans röst pallar inte riktigt denna dänga, men det är ett bra försök. Molly ger sig på ”Move like Jagger” och orkestern svänger ett gäng, men Mollys röst är lite off, tyvärr. Men Molly ger inte upp så lätt, hon får ta i i en riktig ballad och nu kommer hennes röst till sin rätt!

Tänk om ”These boots are made for walking” hade varit lite mera seriöst behandlad av Marikas lag, vilken duett det hade varit, nästan som Ardis och Jerry Williams version av ”Jackson” som är fabulös enligt mig. ”Under ytan”, Uno Svenningssons fina sång blir lite hafsig den också, tänk om de hade haft chansen att öva lite på den, vad bra det hade kunnat bli!

”Lady Marmelade”-jam blir det också och det blir riktigt bra. Molly verkar inte ha hört den förut, men hon sjunger förbaskat bra ändå.

Slutnumret från Marikas lag blir en skitbra variant av Lionel Ritchies ”All night long”, Stephen låter bättre än Lionel och man önskar bara att programmet skulle fortsätta hela kvällen!

Ett av de bättre programmen i serien har just slutat och jag är lycklig inombords. Sann musikalitet och musicerande med känsla och talang, finns det något bättre? Jag tror inte det!

Körsbärsblommor i Kungsträdgården i Stockholm
Körsbärsblommor i Kungsträdgården i Stockholm

 

Melodikrysset v 11 2012

Ojojoj! Mitt självförtroende har fått sig en rejäl törn! Trots att melodikrysset denna gång innehöll två countrylåtar (kors i taket!) lyckades jag inte lösa det! Bara att plocka fram repet ur garderoben….

Det jag misslyckades med var nån slags vals (B*R*AVALS), jag fattar inte bara. Klassisk musik är inte min starka sida, ändå brukar jag känna igen de stycken de spelar i melodikrysset, men inte denna gång! Jim Reeves och Lee Ann Womack var desto lättare att knäcka, liksom den svenska gruppen Reeperbahn, men den skrev jag in innan frågan ställdes redan, inte så många bandnamn som slutar med ”ahn”!

Amelia hade jag också lite problem med, jag kände helt enkelt inte igen låten utan text, men det gav sig senare med hjälp av de andra bokstäver som kom till runtomkring.

”Min älskling du är som en ros” framfördes av en Spotnik-inspirerad grupp och den var ju lätt att känna igen, har nog spelat den på blockflöjt i skolan tusen gånger, på lektionerna och olika festliga tillfällen.

”Aldrig skall jag sluta älska dig” från filmen ”Livet är som en schlager” sjungs ju av Helena Bergström i filmen och på soundtracket, hon sjunger väl inte så bra, tänk om Sarah Dawn Finer till exempel skulle sjunga den, vilken skillnad det skulle bli! Låten är ju oerhört fin och känslosam.

Östen med restens ”Grilla, grilla, grilla” borde gå som soundtrack till de svenska sommarkvällarnas många grillfester och gör det säkert också på sina ställen, dock aldrig på nån av de grilltillställningar jag varit på, det får bli ändring på det till denna sommar!

Det känns oerhört knäckande att inte ha klarat denna veckas melodikryss, jag har aldrig råkat ut för det tidigare, till och med dom kryss jag missat har jag löst med hjälp av Sveriges radios hemsida eller Android-appen, dock har jag missat några helt och hållet på grund av tidsbrist, men alla jag försökt mig på att lösa har jag löst utan problem.

Nåja, det är väl inte hela världen, det bara känns så, men det brukar gå över, jag får spela lite gitarr och sjunga nån fin låt så kanske det blir bättre.

Skansen, Stockholm
Skansen, Stockholm

Lunch på Hamburger Börs

Vill du ha en riktigt bra lunch? Prova den på Hamburger Börs, Jakobsgatan 6 precis vid Jakobs Kyrka. De har en förvånansvärt hög klass på sina luncher, visserligen kostar lunchen 107:- men maten är varierad och oftast av mycket hög kvalitet. Salladsbordet innehåller ibland överraskningar från något tidigare arrangemang eller konferens, men oftast tre, fyra olika sallader eller röror, med ett gott, hembakat bröd till, lättöl, kaffe, sallad och smör ingår i de 107 kronorna. En bra och ”modern” extrafiness är att de har tillbehör med lägre GI än de vanliga om man vill ha det.

Miljön är väl inte det bästa med detta lunch-ställe men den är okej, man kan välja att sitta med utsikt mot Jakobsgatan eller i det som är deras bar på kvällarna. Den delen av serveringen med utsikt mot gatan är vestibulen/foajen/garderoben kvällstid. Servicen är alltid korrekt och bra vare sig man ger dricks eller inte.

Kort sagt, kan verkligen rekommenderas, liksom deras mat kvällstid. Man kan nog inte gå dit för att ”bara” äta på kvällstid utan man ”köper” ett paket med show och mat eller enbart show, enbart mat går inte att välja, vilket är lite synd, det är inte alltid som man vill se en show bara för att få sig lite god mat.

Staty utanför Stadshuset, Stockholm
Staty utanför Stadshuset, Stockholm

Bra indiskt lunchhak

Curry Spice City är ett lite undnagömt lunchställe på Apelbergsgatan 40 i backen ner mot Sveavägen som är en riktig liten pärla. Portionerna är inte enorma men priserna är högst humana, 69 till 79 för lunch utan dryck och nan-bröd, de kostar tio kronor extra vardera. Maten är hyfsat starkt kryddad och god, köttet är mört i den lammcurry jag äter. Om du vill ha plats här så se till att komma i tid, vid tolv är det fullt och kö ut på gatan.

Trätak från Skansen i Stockholm
Trätak från Skansen i Stockholm

Så ska det låta program 8 VT 2012

Del 8 av 12 av denna musikaliska serie är det dags för. I kväll tävlar Lili och Susie Päivärinta mot Kim Kärnfalk och Nina Inhammar Allard. Pianister: Angelica Alm och Marika Willstedt. Bara tjejer ikväll alltså, förutom Peter och orkestern, eller ja.

”Knock on wood” börjar Nina med att sjunga, det märks att hon är lite ringrostig men låten är ju så bra så det gör inget. Lili & Sussie klämmer i med sin gamla ”Okey, okey”, deras röster är inte heller vad de varit, såklart, inte ens min är det. Sussie är den som alltid haft mest djup och tryck i rösten och så är det än. Nina & Kim lallar på sin ”Lyssna till ditt hjärta” en habil schlagerpoplåt från den tiden. Kim sjunger en jättefin ”Ännu doftar kärlek” och gåshuden är nära, men den håller sig på behörigt avstånd.

Rock-låten ”Highway to hell” sjunger Sussie med rejält tryck och bandet rockar på, snyggt. Donna Summers gamla discodänga ”Hot stuff” avverkas med feeling och riktigt discokomp från bandet.

När jag var yngre gillade jag inte Lili & Sussie offentligt, bara i smyg. Jag gillade ”den snälla” Lili mest och var nog lite rädd för Sussie, idag är det nog snarare tvärtom, faktiskt. Fast Fortfarande gillar jag dom bara i smyg.

Nina & Kim börjar sjunga på ”Oh, mama” och Lili & Sussie joinar in men känslan infinner sig inte riktigt. Lili & Sussie sjöng mera maniskt på det gamla 80-talet, mera desperat, mera rakt på. Dansen i videon till ”Oh, mama” minns jag som väldigt energisk, minst sagt.

Lili klämmer i med en väldigt vacker sång som jag tyvärr inte vet vad den heter. Sen följer en ganska blek variant av ”What´s the colour of love?”

”Baby love” i en nästan lite funkig version sjungs av Nina och det låter som om hon har värmt upp nu, rösten är imponerande stark.

Dra på trissor, en Shania Twain-låt har smugit sig in programmet, det har nog aldrig hänt förut, ”That don´t impress me much”, en riktigt bra låt. Hårdrocksproduktion av countrydoftande poplåtar är ju hennes signum. Tillsammans med sin man  den gamla hårdrocksproducenten Mutt Lange har hon rosat världen med flera såna låtar. Sådana kanske lite oväntade ”giftermål” mellan olika genrer och stilar kan bli epokgörande och stilbildande och jävligt bra, det finns också exempel på motsatsen i rock- och pophistorien.

Gibson Les Paul Cherry Sunburst
Gibson Les Paul Cherry Sunburst